29.4.10

Nr. 59

Ibland orkar man inte.
Oftast orkar man mer än vad man tror.
Trodde aldrig att jag skulle klara dethär. Därför höll jag kvar vid de som höll mig vid ytan, men förstörde mig mer än något annat gjort.
Stockholm syndrome.

Trodde aldrig att jag skulle klara första natten. Jag har kommit så långt sen den dagen. Men jag måste ärligt erkänna att jag aldrig vågat ta steget själv. Över kanten. Ner i sorgen och smärtan som den dagen innebar för framtiden från då.

Nu är jag glad att det fanns en människa som hjälpte mig att ta steget. Över klippkanten. Han puttade. Jag föll, jag landade, nu klättrar jag uppåt igen.

Jag har lärt mig så mycket på den här resan. Tillräckligt mycket för att släppa min bitterhet, mitt hat. Hon är säkert vacker, dom är säkert bra. Jag vill aldrig tävla mot den flickan som tog hans hjärta. Vi är för olika. Vi är bra - på olika sätt. Vi är dåliga - på olika saker.
Vi tävlar helt enkelt inte i samma viktklass.

Ibland orkar man inte
Oftast orkar så mer än man tror.
Ibland blir inte Livet riktigt som man tänkt sig.
Den här gången blev det bättre.

2 kommentarer: