31.8.10

Nr. 93


Idag var vi i Katrineholm. Vi pratade med en flicka i uniform som krävde 400:- och ett allvarligt ansiktsuttryck. Om fem arbetsdagar kan jag hämta ut mitt pass.

Puss

30.8.10

Nr. 92

Antal snusfria dagar : 2
Vikt : +6 kg (känns det som)
Antal dagar kvar till Italien : 17
Dagens pryl : Svensk/Italienskt lexikon (dizionário)


Farväl alla gamla rädslor. Vad hände? När började lilla jag våga resa till Italien? Jag som aldrig tyckt om pasta. Jag som tyckt att det har varit otäckt att åka tåg till Stockholm. Förstår ingenting, men lycklig är jag. Vad som än hänt så uppskattar jag det - oändligt mycket. Tihii, puss !

28.8.10

Nr. 91

Drömmer mig bort i de vackra bloggarnas förtollade land och önskar mig en påse kreaktivitet. Funderar över hur man ska kunna bli nokotinfri utan att behöva byta ut hela sin garderob. Saknar musiken lite. Längtar till Italien. Köpte en blå resväska idag. Nu ska jag läsa lite ur boken "En tillräckligt vacker dag för att dö" .

26.8.10

Nr. 90

Svag för det som ska döda. Nu hjälper bara distade gitarrer och tuggummin. Det kryper i min kropp. Jag vill springa ifrån mig själv. Satan. Kroppen skriker efter gift. Inte idag. Jag vill döda. Fantiserar om att vara en viking och plundra städer...just for fun. Det kunde varit värre. Men om jag får för mig att börja punda, skjut mig! Tveka inte.

21.8.10

Nr. 89

Ibland vill jag ta ett steg åt sidan. Se mitt liv utifrån. Jag har ingen aning. Jag har ingen koll på allting och jag vet inte om jag gör rätt saker. Jag fick chansen att åka med och jag tog den. Nu vet jag inte vart jag hamnat. Jag har glömt vart jag var påväg. Men jag är nog lycklig, eller i alla fall glad. Jag är nöjd men vill vidare.

Hur ska jag någonsin kunna dela mitt liv med någon annan igen? Jag som var beredd att ge bort både hjärta och själ till första bästa med ömma händer, ett sött leénde och vackra ögon. Nu kan jag knappt tänka tanken.

Ibland önskar jag att jag hade en trygg famn att vila i, men den önskan förvinner snabbt när jag tänker på självständigheten som jag tvingas offra för priset att någon värmer min säng. Herre Gud, hört talas om varmvattenflaskor?

9.8.10

Nr. 88

Godkväll!

Spelat alfapet. Mysigt här i lantköket. Idag har jag arbetat på ett litet mysigt café inne i Särna och imorgon ska jag jobba på njupeskär igen. Jag saknar min familj. Otroligt mycket, men det känns bra att veta att jag kan stå på egna ben. Långt borta. Utan att bryta ihop.

Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vart jag ska, inte vart jag är påväg. Jag bara flyter med vindarna och njuter av ångestfria nätter. Tror att jag njuter lite av att få vara oplanerad och spontan.

Godnatt

7.8.10

Nr. 87


Hemma efter en fantastiskt härlig arbetsdag. Vilka underbara människor, och så mysig stämning! Jag känner mig lyckligt nöjd. Nu andas jag i lyckan och i lugnet i min kropp. Jag är så tacksam. Äntligen har jag fått möjligheten att "bara åka med" en bit i livet. Harmoni. Det som händet nu är rätt. Jag älskar livet. Jag älskar min underbara familj och alla fantastiska människor runt omkring mig.
Tack för allt stöd.
Jag sänder er all min kärlek och tacksamhet.


Och mamma, glöm inte att jag älskar dig.

6.8.10

Nr. 86


Dagen; Handlat lite mat och vinkat till var och varannan människa. Titta till kor på fjällen. Nu är jag så trött, så trött. Imorgon ska jag jobba men nu ska jag sova. Massor!
Puss

4.8.10

Nr. 85


Jag är förälskad i ett landskap. Jag är kär i en känsla av förlorat obehag. Fjälltoppar och dalar. Det är vackert här. Självklart saknar jag min trygghet. Jag saknar de öppna landskapen och de små kullarna i Sörmland. Idag såg jag en Ren. Jag är nyfiket fascinerad och lugn i själen. På lördag ska jag jobba lite.

Puss och kram och kärlek till världen.

3.8.10

Nr. 84

Det blev en lång resa idag. En lugn tågresa över berg och dalar, älvar och bäckar - igenom miljoner hektar skog. Jag är utmattad av alla intryck, all nervositet. Det är spännande. Jag är livrädd. Jag är lycklig. Jag ska göra dethär nu. Testa mina vingar. Se om mina ben håller för hela min tyngd. Nu när mamma inte kan hålla upp mig. Tur att jag tappat några kilo (; Det känns att cykla utan stödhjul för första gången. Som sagt, jag är livrädd. Men nu gör vi dethär!
Håll i er - Särna, nu kör vi ! (: