"Now, do you believe in Rock 'n' Roll?
Can music save your mortal soul?
And...
Can you teach my how to dance real slow?"
30.5.10
Nr. 73
"Now, do you believe in Rock 'n' Roll?
Can music save your mortal soul?
And...
Can you teach my how to dance real slow?"
26.5.10
Nr. 72
Ingen musik berör mig idag. Inte ro nog i kroppen, bara stum trötthet. Långa timmar natt i Maj. Kalla fötter och ett apatiskt hjärta. Jag känner varken olycka eller sorg men min kropp längtar efter läkande sömn. Det finns så mycket vackert. Jag är fortfarande så trasig. Låtsas inte om alla sprickor och repor. Polerar rost för min egen skull. Måste sakta ner nu. Kanske backa. Låta tiden läka mig. Nu är jag halvfärdig, jag fungerar, men jag har en bra bit kvar.
25.5.10
Nr. 71
Kanske borde jag sova. Men jag mår så himla bra just nu. Vill inte sova ifrån den här känslan. Hjärtat har gått ifrån blytugnt till fjäderlätt. Mina tankar är inte längre frätande negativa utan mer som svala, ljuva havsbrisar som sveper runt mig. Jag känner mig fri. Imorgon ska jag till dagiset och leka fröken. Det har regnat hela dagen. Det ska tydligen fortsätta regna. Så länge jag får vara fri så gör det ingenting.
Puss
Puss
23.5.10
Nr. 69
Smyger runt på vitmålade trägolv. Luften är harmonisk och lätt att andas. Jag plockar trivsamt med mina saker. Allting luktar fortfarande lite målarfärg. Min dataskärm är provisoriskt uppställd på en grön, sliten trästol. Jag sitter på golvet och skriver. Katten ligger och kurrar i mitt knä. Hon trivs, jag trivs. Dethär är mitt. Mina saker, mitt liv, min bakgrund och mina drömmar - Bara mitt. Jag är kär i känslan. Jag mår bra. Jag är fri, Jag är lycklig. Här kan jag bli hel.
Vi har inte bara renoverat ett hus, vi har byggt ett hem.
Vi har inte bara renoverat ett hus, vi har byggt ett hem.
14.5.10
Nr. 68
Pottan, vilken pärla han är!
Idag hittade jag honom i vardagsrummet. Han stod och tittade rakt in i ett hörn. Killen såg bekymrad ut. Han viftade lite osäkert på svansen. Hans få hjärnceller såg ut att ha det tufft.
Jag gick fram till honom för att se vad det var som väckt hans uppmärksamhet för att sedan göra honom så illa till mods. På golvet, i hörnet låg..... en stickpropp. En stickpropp!? Jag undrar vad den stackars hunden funderade på när han stod där och tittade på stickproppen. Han kanske trodde att den skulle få liv och göra oss illa.
Han må ha vakuum i hjärnan men hjärtat är minsann gjort av renaste guld
Fina Hund !
Idag hittade jag honom i vardagsrummet. Han stod och tittade rakt in i ett hörn. Killen såg bekymrad ut. Han viftade lite osäkert på svansen. Hans få hjärnceller såg ut att ha det tufft.
Jag gick fram till honom för att se vad det var som väckt hans uppmärksamhet för att sedan göra honom så illa till mods. På golvet, i hörnet låg..... en stickpropp. En stickpropp!? Jag undrar vad den stackars hunden funderade på när han stod där och tittade på stickproppen. Han kanske trodde att den skulle få liv och göra oss illa.
Han må ha vakuum i hjärnan men hjärtat är minsann gjort av renaste guld
Fina Hund !
8.5.10
7.5.10
Nr. 66
Jag kan inte skriva. Jag kan inte fota. Jag kan inte rita. Jag kan inte sjunga. Jag kan inte spela gitarr. Jag kan inte...
Jag har tänkt så...
...så många gånger!
Ändå skriver jag. Jag fotar, sjunger, ritar och spelar lite gitarr.
Och, oj vad jag tycker att det är roligt!
Konst av en som inte kan.
Puss!
Jag har tänkt så...
...så många gånger!
Ändå skriver jag. Jag fotar, sjunger, ritar och spelar lite gitarr.
Och, oj vad jag tycker att det är roligt!
Konst av en som inte kan.
Puss!
6.5.10
5.5.10
Nr. 64
Jag skulle kunna skriva några rader om ett öppet fönster och frisk vårkvällsluft, eller om en msn-konversation med en fin vän, eller om kallt kaffe och klottertankar på post-it-lappar. Jag skulle kunna nämna någonting om vackra barn och sandlådelekar. Bara för att få skriva. Men nu har jag redan skrivit.
Därför kan jag ju gå och kissa istället...
2.5.10
Nr. 63
Min familj.
Min fantastiska familj. En mamma, en pappa och några barn. Ett hus, några husdjur, en Volvo, en Ford och en Saab. En helt vanlig, ovanlig familj. Tillsammans har vi klarat oss igenom så många tragedier och svåra tider. Med tryggheten och den ömsesidiga respekten som grund läker såren snabbt. Här hemma är det aldrig någon som höjer rösten. Det är aldrig någon som smäller dörrar.(Då bor vi ändå minst 3 st tonåringar i samma hus.) Tillsammans har vi renoverat ett helt hus - vi har byggt ett hem av kärlek - och inte blivit osams en enda gång. Här har alla rätt att göra misstag. Min familj är tolerant, stark och lycklig. Utifrån och in. Dessutom så har vi otroligt roligt tillsammans. Det spelar ingen roll hur lite pengar vi har eller hur mycket det regnar utanför. Vi har varandra och det är det som räknas.
Är det bra eller är det kanon ?
Det jag vill få fram är att jag älskar min familj.
PUSS & TACK
Min fantastiska familj. En mamma, en pappa och några barn. Ett hus, några husdjur, en Volvo, en Ford och en Saab. En helt vanlig, ovanlig familj. Tillsammans har vi klarat oss igenom så många tragedier och svåra tider. Med tryggheten och den ömsesidiga respekten som grund läker såren snabbt. Här hemma är det aldrig någon som höjer rösten. Det är aldrig någon som smäller dörrar.(Då bor vi ändå minst 3 st tonåringar i samma hus.) Tillsammans har vi renoverat ett helt hus - vi har byggt ett hem av kärlek - och inte blivit osams en enda gång. Här har alla rätt att göra misstag. Min familj är tolerant, stark och lycklig. Utifrån och in. Dessutom så har vi otroligt roligt tillsammans. Det spelar ingen roll hur lite pengar vi har eller hur mycket det regnar utanför. Vi har varandra och det är det som räknas.
Är det bra eller är det kanon ?
Det jag vill få fram är att jag älskar min familj.
PUSS & TACK
Nr. 62
Mysdag i Nyköping med Mr.D och vårsol.
Vilken dag! Kaffe ur ikea muggar i en lägenhet som är egen men inte min. Promenad längst Nyköpingsån, runt slottet. Bara strosa i solsken bland nykära par och änder. Våren är här på riktigt nu. Den har värmt mitt ansikte och färgat min värld grön. Jag har äntligen ätit pimpim. Kroppen ömmar, men vem har tid att ha ont? Nu på kvällen promenarade jag med en vacker hund och en gråspräcklig katt i kvällssolen. Det är lycka! Våren är lycka. Sörmland är vackert och jag vill inte härifrån. Jag vill se världen men mitt hjärta kommer alltid att bo här. Här har jag gått sönder. Här har jag läkt ihop. Oj, vad fint det kan vara att leva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
