Ingen musik berör mig idag. Inte ro nog i kroppen, bara stum trötthet. Långa timmar natt i Maj. Kalla fötter och ett apatiskt hjärta. Jag känner varken olycka eller sorg men min kropp längtar efter läkande sömn. Det finns så mycket vackert. Jag är fortfarande så trasig. Låtsas inte om alla sprickor och repor. Polerar rost för min egen skull. Måste sakta ner nu. Kanske backa. Låta tiden läka mig. Nu är jag halvfärdig, jag fungerar, men jag har en bra bit kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar