Nr. 61

Fredagkväll. Valborg. Jag har dammat av min stackars gitarr och byggt ett provisoriskt capo. Mina fingertoppar ömmar. En välbekant smärta som skänker värme, lugn och lycka. Att spela gitarr är underbart. Om ingen lyssnar. Om ingen ställer krav. Som Lisa Ekdahl menar ; man känner sig skyddad - osårbar & trygg. Välbehövliga känslor just nu.

Idag har jag sålt kakor i lillebrors skola. Det är så skönt att få förlora sig i en serviceroll. Man behöver bara visa upp sin absolut trevligaste och gladaste sida. Det finns miljoner möjligheter att förgylla människors vardagssekunder. Skyddad bakom en disk, en monter eller en dator i en reception. Risken att bli djupt sårad är minimal. Jag är inte jag - jag spelar flickan bakom kassaapparaten som tar betalt.

Nu ska jag fortsätta lyssna på mysmusik. Jag ska klottra ner tankar i mina anteckningsböcker. Sen ska jag tvätta bort mitt skydd mot världen och borsta mina tänder. Jag ska läsa en bok och vara stolt över mig själv. Jag tog mig igenom denhär dagen också.
Satan vad bra!

Nr. 60

Nr. 59

Ibland orkar man inte.
Oftast orkar man mer än vad man tror.
Trodde aldrig att jag skulle klara dethär. Därför höll jag kvar vid de som höll mig vid ytan, men förstörde mig mer än något annat gjort.
Stockholm syndrome.

Trodde aldrig att jag skulle klara första natten. Jag har kommit så långt sen den dagen. Men jag måste ärligt erkänna att jag aldrig vågat ta steget själv. Över kanten. Ner i sorgen och smärtan som den dagen innebar för framtiden från då.

Nu är jag glad att det fanns en människa som hjälpte mig att ta steget. Över klippkanten. Han puttade. Jag föll, jag landade, nu klättrar jag uppåt igen.

Jag har lärt mig så mycket på den här resan. Tillräckligt mycket för att släppa min bitterhet, mitt hat. Hon är säkert vacker, dom är säkert bra. Jag vill aldrig tävla mot den flickan som tog hans hjärta. Vi är för olika. Vi är bra - på olika sätt. Vi är dåliga - på olika saker.
Vi tävlar helt enkelt inte i samma viktklass.

Ibland orkar man inte
Oftast orkar så mer än man tror.
Ibland blir inte Livet riktigt som man tänkt sig.
Den här gången blev det bättre.

Nr. 58

Dunkande, svidande, ilande, brännande.
Smärta i tomhet.
Smärta i vakum.
Tunga andetag i mörker.
kall.
Ensam bland alla andra.

Jag står mitt i ljuset.
I värmen.
I gemenskapen.
Men får inte komma in.
Får inte dela tryggheten, glädjen, lugnet.
Min kära vän hindrar mig.

Min vän.
Ångesten.

Ingen jag trivs att spendera tid med.
Ingen jag saknar när han går.
Men hans frånvaro gör mig nervös...
...liksom hans närvaro.
Paranoid.

Han finns alltid här för mig.
Om jag vill.
Om jag inte vill.
Han besöker mig. Då och då.
Inte lika ofta nu som förut.
Är tacksam för det.
Vore tacksammare om han försvann.

Kan inte gömma mig.
Kan bara välkomna honom...
..och önska att han snart går.

Aj, som fan.

Nr. 57

Ni är så bra!

Var på besök i dåtid,
i någonting jag valde bort.
En dag i ett socialt paradis.
"Underbart är kort"

Tack Nyköping för en otroligt mysig dag.
Ni är underbara
Ta hand om varandra
PUSS!

Nr. 56

Shit.
Snart är jag 18.
Borde jag vara vuxen då?

Nr. 55

Tihi.
Hoppas det vänder snart.
Förkyld & Trött.
Tog sönder en porslinstallrik idag.
Det ska tydligen ge lycka.
Ha en bra dag! (:

Nr. 54

"It takes two to make love, baby.
I'm sure of that.
I'm one, you're one, you do the math."

Nr. 53

De här dagarna behövs...
för att man ska orka med de andra.
Puss!

Nr. 52

Trött.
Låg.
Skitväder.
Puss.
Slut på ord.

Nr. 51

Idag har jag bakat en kaka!
Tihi

Nr. 50

Jag har hittat tillbaka till min vän.
Herr Winnerbäck igen. Tidvis.

Murar av hat faller samman till toner av ärlig musik.
Så ärlig kommer jag aldrig att bli.
Kommer skydda mitt hjärta i smyg.
Så som våren skyddar mot melankoli.

Ryggen rak, huvet högt.
Det handlar om mina val.
Vänskap kräver respekt.
Är sparsam med anklagelser nu.
"Det är jag, inte du."

Hat är ett försvar.
Ilska lägger sig efter ett tag.
Jag har nästan inget kvar.
Inget hat. Inget försvar.
Jag är inte svag.
Jag är mänsklig.

Nr. 49

Suddiga bilder ifrån en "golfutflykt" i kvällssolen.

Nr. 48

Puss!

Nr. 47

Visst kan det vara fint med radus. Volvo V70 är också bra - när man har två barn och en Golden retriver. Visst skulle det kännas tryggt med ett fast jobb från sju till fyra. Falukorv och makaroner är det väl inte heller något fel på...egentligen.

Men om man inte vill.

Jag tror nämnligen inte att jag vill.

Jag vill nog ha ett eget litet hus. I en glänta i skogen, vid en liten sjö, nära till en mysig stad. Huset kan få vara rött...eller grönt!

Jag vill ha ett eget köksbord och blommor i mina fönster. Jag vill ha massa böcker, men ingen bokhylla. Jag vill ha en liten uteplats i kvällssolen och en trädgård med rabarber, äpplen, jordgubbar och kanske vinbär. Jag vill ha levande ljus och vit spets. Jag vill ha en skitsnygg fåtölj där man kan sitta och läsa. Jag vill ha ett harmoniskt sovrum. Jag vill ha ett gammalt skrivbord med massa pennor och anteckningsböcker. Jag vill ha charmiga kaffekoppar och loppisporslin.

Jag vill ha en liten bil i någon mysig färg - mintgrön, Knallgul, rosa eller ljust blå. Bilen kan även få vara prickig, randig eller rutig om den vill.

Jag kan tänka mig att ha EN hund. Inte en Golden. Hunden får gärna vara mysig, lojal, en border collieblandis, kärleksfull, full av energi och min bästa vän.

Jag vill ha ett jobb som ger mig mer än en fast lön. Jag vill utvecklas genom mitt arbete och känna att jag gör nytta.

Sen om man fick önska vidare så skulle det vara helt okej att ha någon att dela allt dethär med. Någon som står utt med mig och mina idéer. Någon som trivs med miljön och älskar mig.

Det är nog vad jag vill.

Men det är inget fel med radhus !

Nr. 46

En otroligt härlig hårdag...
..är det inte idag.

Nr. 45

* Rosiga kinder
* Glad
* Fnissig
* Inte hungrig

Om jag inte vetat bättre hade jag trott att jag var kär.

Nr. 44

Nr. 43

Idag har fröken svarat på frågor om kannibaler ("analer"), tittat på en helikopter och plockat blommor.

Underbara ungar!

Godnatt

Nr. 42

Nr. 41

Promenerar i kvällssol tillsammans med en mp3 och en mobilkamera. Funderar över livet. Framtiden. Nuet. Flyger fram. Spring i benen. Som en liten flicka. Springer inte. Fast kroppen vill. Har inte råd att springa. Kan missa någonting vackert. Var tredje steg blir ett skutt. Kan inte promenera i ro när kroppen spritter av vårkänslor och hopp. Det måste se fånigt ut. Ingen ser. Skrattar högt åt mig själv. Snurrar runt. Bara för att. Möter tusen hjortar. Vi tittar nyfiket på varandra. Hjortarna och jag. Beundrar deras skönhet ett tag. Tar några suddiga foton. Skuttar vidare. Gladmysig musik. Skuttar ännu mer. Nästan dansar. Snurrar. Studsar. Möter en bil. Ler och vinkar. Två stora fåglar flyger lågt över vägen. Så fina i kvällssolen. Det blir för mycket. För vackert. Så jag gråter en skvätt. För att livet är underbart. Vänder om. Skuttar hemåt.

"Stand up little girl, a broken heart can't be that bad."

Nr. 40

Så trött.
Vågar inte sitta still.
Då somnar jag.
Vill ut i solen.
KÄRLEK TILL VÄRLDEN!

Nr. 39

Vårpromenad i kvällssol.

Nr. 38

Vårpromenad.

Nr. 37

En kärlekshistoria.

En film vi aldrig såg.
En Aprilnatt för så länge sedan.
Två vänner i natten som bråttades på skoj för att få vara nära. Han var så mycket starkare än mig. jag öppnade mitt fönster. Natten luktade vår.
Vi pratde om allt. Vi skrattade.
Jag fascinerades av hans sätt att prata.
Timmar flög förbi. Vi ville inte sova. Vi ville inte att det vackra skulle ta slut. Som en förtrollning som vi var rädda att bryta. Den natten var förtrollad.
Efter miljoner timmar och ett okänt antal bråttningsmatcher var vi äntligen tillräckligt nära. Ingenting skulle kunna kommit imellan oss. Våra ansikten var vända mot varandra. Jag tror att han höll om mig. Mina läppar var i samma höjd som hans hals. I hans famn kände jag mig trygg. Jag lät mina läppar nudda hans hals. Först på skoj. Han var så kittlig på halsen. Med det busiga gick över till allvar när mina läppar försiktigt mötte hans i en första kyss. Trevande, osäkert, fantastiskt. Perfekt.

Den 19 April 2009 såg vi hur natten blev till dag. Tillsammans. Innan vi somnade nära.

Alla kärlekssagor får inte vackra slut. Inte denhär...
Nr. 37

Nr. 36

Om han är utåtriktad, glad, öppen, positiv, romantisk och en jävel på att spela fotboll. Om han köper blommor och presenter. Om han charmar mina föräldrar och blir kompis med min bror. Om han tycker att alla hjärtans dag är den mysigaste dagen på året. Om han lovar att älska mig föralltid. Om han bara bär märkeskläder, har perfekta tänder och fixat hår. Om han tycker att stjärntecken är ganska fascinerande. Om han lever i en lycklig familj och har bra kontakt med sina föräldrar. Om han skulle kunna tänka sig att gifta sig och skaffa barn så småningom. Om han har en fläckfri barndom. Om han tycker släktmiddagar är mysiga...

...så skulle jag nog inte bli kär.

Men om han däremot är aningen folkskygg och äckligt realistisk i alla lägen. Om han är en oföränderlig pessimist. Om han inte tror på "föralltid". Om han har dåligt självförtroende. Om han är konstnärlig och läskigt djup. Om han är svår att komma nära. Om han har vackra ögon och en hemlighet som ingen någonsin kommer få reda på. Om hans hår får vara så som det var när han vaknade på morgonen. Om han är rädd för min bror. Om han bär på sorg och har en trasig själ. Om han säger "Du förtjäner bättre" eller " Jag är inte bra för dig". Om han har snea tänder eller bara ett sött, snett léende. Om han tycker att romantik är överskattat. Om det närmaste han kommer "en bukett blommor" är en ensam krokus han råkade hitta i vägkanten. Om han hatar alla hjärtans dag. Om han hatar barn. Om han aldrig vill gifta sig. Om han lider sig igenom släktmiddagar...

... då är jag kär, som förtrollad.

Då kämpar jag för att vinna de hjärtat som är så omringat av höga murar att historien om Berlinmuren verkar som ett skämt. Då försöker jag laga det trasiga. Jag älskar mer än jag borde. Jag ger av det jag har och njuter av det jag får tillbaks. Med tiden går jag sönder. Sen tar det slut. Då måste jag laga mig själv igen.

När jag är hel lovar jag mig själv att aldrig försöka laga någon igen. Jag lovar att jag aldrig ska falla för någon folkskygg realist med vackra ögon. Aldrig mer.

De löftet håller jag aldrig.

För när möter någon som man inte ska kunna komma nära så faller jag igen. och igen. och igen.
Arbetar mig uppåt för att falla igen.

Nr. 35

Idag har jag och mamma rivit fram ett trägolv.
Otroligt tungt. Ryggen sa aj, aj.
Nu ska jag promenera i kvällssolen och bli på bättre humör (:

Nr. 34

Nu är jag hemma igen. Bland mina böcker och pennor. I lugn och ro. Jag trodde nog, för ett kort ögonblick, att jag kunde fly från mina sorger. Ni vet, bara några dagar. Det fungerar inte. Sorg, smärta och ångest kan man inte åka ifrån. Tåget gick fort, men vi var framme samtidigt. Mina sorger och jag. De var inte mer påtagliga än vanligt, men de fanns där.

Jag är så glad att vara hemma. Stockholm är fantastiskt, i små doser, med det är här hemma jag har min trygghetszon. Här läker jag bäst. Jag behövde denhär resan för att inse det. Våran lilla tripp till stockholm har gett mig otroligt mycket saker att fundera kring, massa saker att inspireras av samt en hel del insikter som kommer hjälpa mig att slappna av och njuta av det jag har.

Gräset är inte grönare på andra sidan

Puss och godnatt.

Nr. 33

Stockholm:

Packa väskor. Köpa lila kort som man ska ha när man pendlar - fungerar ibland. Äta varmkorv i Gnesta. Byta tåg i Södertälje. Fika hos mormor och morfar. Åka till Hötorget. Köpa smink och strumpbyxor. Klura ut hur man tar sig in på kulturhuset. Svårare än man kan tro! Strunta i kulturhuset och äta glass på donken istället. Åka"hem". Äta mat. Ragga vänner. Titta på ett vackert stockholm ifrån en läskig bro. Träffa Tyresöpojkar i röd BMW. Dricka kaffe på donken. Hamna i skogen. Åka "hem" igen och bara mysa så som systrar gör bäst.




Vakna för sent. Åka till centarlen. Dricka vaniljlatte och titta på människor. Åka "hem". Njuta av livet. Läsa i Lokaltiningen om vad som händer på söder. Äta Ben & Jerry's. Titta på Så ska det låta. Gå ner till konsum. Köpa tandborste till syster. Prata om livet, om val, om förändringar, om pojkar, om kärlek, om utbildning och om hur otroligt bra allt kan vara. Komma på att borta är bra men hemma är ändå alltid bäst. Titta dramafilm.
Somna sött.

Åka hem.

Nr. 32

Stockholm!

Blir som på borta några dagar.

Nr. 31

Måla, måla!

Idag tog jag på mig arbetsbyxorna och åkte till huset med mamma.
Målat helvetes rum med gråfärg och svurit över gula, dåligt uppsatta tapeter.
Drack Fanta och njöt när det äntligen var klart.
Puss!

Nr. 30

Tisdagen då jag träffade den där idésprudlande, tokrart charmiga Johanna...

...och fick världens snyggaste tygpåse!

Av. Johanna

Mysfika på "hembakefik". Närproducerat. Second hand bord och porslin. Promenad längst gatorna i en liten by med skitgamla hus. Knappar. Röda skor. Prickiga gummistövlar. Kaffe på Pizzerian.
Tack för en jättemysig dag Johanna!

Nr. 29

Det finns så otroligt mycket fint i den här världen som jag inte såg förut. Jag hade nästan glömt bort hur underbart det kan vara att förlora sig i en bok. Eller krypa ner i sängen bredvid en katt och gosa tills man råkar somna med katten kurrandes på kudden.

Vad spelar det då för roll att hjärtat är trasigt, när det finns så mycket vackert? Att mitt hjärta fick gå sönder var det bästa som någonsin skulle kunna hänt mig. Jag har lärt mig så mycket av min smärta och min ångest. Det är ingenting jag vill göra om men inte heller någonting jag vill göra ogjort.

Smärta har alltid fascinerat mig. Smärta är äkta, vackert.

När jag var som trasigast. När jag badade i en sörja av ångest, smärta, saknad, sorg så blev jag tvungen att tänka om, tänka rätt. Jag sökte efter ljuset. Provade nya vägar. Ville bara ge upp men min fantastiska familj fick mig att fortsätta kämpa.

Jag torkade tårar och skakade mig igenom så många nätter. Min trygghet var försvunnen och mitt liv var inte mitt. Jag tvivlade starkt på att jag någonsin skulle kunna känna äkta glädje igen. Jag vågade inte riktigt vara glad. Trodde väl att jag skulle straffas för det med mer ångest, mer smärta. Jag trodde att min förmåga att känna tillit var förstörd. Trodde nog mina läppar glömt hur man ler.

Men med lånsamma steg tog jag mig fram. Varje dag tränade jag på att våga känna glädje. Jag uppmärksammade de bra händelserna, de mysiga känslorna och kämpade mig igenom ångestattackerna när de sköljde över mig. Jag fattade beslut för mitt eget bästa. Jag bytte ut de livet som inte var mitt. Varje dag blev min värld lite mer MIG. Jag började trivas bättre och bättre i det nya jag byggde upp. Började känna trygghet i min nya tillvaro. Framför allt började jag känna tillit till mig själv. Vågade till och med närma mig en känsla av hopp.

Nu går jag på en väg som är min, BARA MIN. När jag tittar framåt ser jag ett övernaturligt ljus. Inser nu att vägen jag vandrade på förut var mörk, hade endast ledsyn i form av några dåliga gatlyktor. Min väg är fortfaranda lite lerig men solen gör att den torkar upp lite varje dag. Mitt hjärta är inte helt och ångest sköljer över mig som ett snabbt sommarregn då och då. Men egentligen, vad gör det när det finns så mycket vackert? Mina enda krav är att läka och njuta av livet. Mitt trasiga hjärta kan jag bara tacka för. Om det förblivit helt hade jag aldrig fått uppleva allt dethär fina.

Tack Och GodNatt

Nr. 28

The Boppers !

Jag är lite kär (:

Hittade ett gammalt kassettband.
Kassetband är så charmiga...på sitt sett.
Något som mamma lyssnat på. Förut. Nu är det min tur.

"I'm gonna find my angel"

Nr. 27

Godnatt Världen.

" Vänlighet, ömhet, omtanke och kärlek är aldrig bortkastat."

Nr. 26

Vackert.

Söndagen har bjudit på:

* Sconesfrukost.
* Fika med kaffe, bullar och "fikaprat".
* SOL
* Hundpromenad i underbar skogsmiljö.
* Arbetsbyxor på och måla, måla.
* God mat.
* Ny [Gammal] gungstol att sitta och läsa i.
* Otroligt charmig korg
* En vacker gammal tavla.

Nr. 25

Tack, du fina, som gav oss sol idag.

Nr. 24

Dagen då jag promenerade 6 km med en älskad syster...
...för att få äta en guldig glass.
I sol, I vårjacka, I rött hår.
Lite allvar, Massa skratt.
Torr asfalt, gula krokusar och en död fågel.
Vi begravde fågeln.
Två unga flickor som var sugna på glass och frisk luft.
Mår så jävla bra när livet får vara såhär.
Vila i frid lilla fågel.
Vi syns i himlen.

Nr. 23

Underbara Katt.

Nr. 22

Bild på håret till Johanna

Nr. 21

Brev till dig som målar blommorna, tänder stjärnorna och bestämmer vädret:

Hej på dig!
Mitt namn är Sarah Norén och jag skriver till dig angående vädret. Vill börja med att tacka för solen vi fick se idag. Har ett litet förslag för morgondagen. Jag skulle vilja föreslå solsken hela dagen imorgon också. Dagen idag var fantastisk men jag hade tyvärr inte möjlighet att njuta av den fullt ut. Satt nämnligen i en bil massa, massa timmar. Så snälla bjud på solen imorgon också? Hela min familj skulle vara så hemskt tacksamma och säkert fler med oss. Tack på förhand och ta hand om dig!

Med vänliga hälsningar
Sarah Norén

Nr. 20

Släkt och promenad till havet.
SOL
God mat och Gula gummistövlar.
Glad Påsk!

Nr. 19

Det är nog så att vi har de bästa föräldrarna i världen.
Tror min syster håller med.
Tack! Godnatt.

Nr. 18

Nytt nummer.

Nr. 17

Ge mig stockholm. Lite stress kan inte skada.
Ge mig min syster och ett mysigt café.
Ge mig gatlyktor på natten. Ge mig människor som inte vet.
Jag vill ha pendeltåg och röda bussar.
Nu är det dags.

Nr. 16

Jag kan inte räddas. Jag kan inte rädda dig.
Man kan inte förändra någon annan än sig själv.
Man kan förändra sin tanke.
Tanken kan förändra världen.

Nr. 15

Nu är fröken klar. Barn är underbara. Så oskuldsfulla. Oförstörda.
De formas, förstörs. Varje dag. Bryts ned. Går sönder.
Det är viktigt.
Utveckling.
Man lär av sina misstag.
Dricker en kopp kaffe till och går sönder lite mer.
Slickar sår och läker. Arbetar mig uppåt för att falla igen.
Livet. Är det inte underbart?
"Åh älskling, allting går sönder tillslut."