Nr. 41

Promenerar i kvällssol tillsammans med en mp3 och en mobilkamera. Funderar över livet. Framtiden. Nuet. Flyger fram. Spring i benen. Som en liten flicka. Springer inte. Fast kroppen vill. Har inte råd att springa. Kan missa någonting vackert. Var tredje steg blir ett skutt. Kan inte promenera i ro när kroppen spritter av vårkänslor och hopp. Det måste se fånigt ut. Ingen ser. Skrattar högt åt mig själv. Snurrar runt. Bara för att. Möter tusen hjortar. Vi tittar nyfiket på varandra. Hjortarna och jag. Beundrar deras skönhet ett tag. Tar några suddiga foton. Skuttar vidare. Gladmysig musik. Skuttar ännu mer. Nästan dansar. Snurrar. Studsar. Möter en bil. Ler och vinkar. Två stora fåglar flyger lågt över vägen. Så fina i kvällssolen. Det blir för mycket. För vackert. Så jag gråter en skvätt. För att livet är underbart. Vänder om. Skuttar hemåt.

"Stand up little girl, a broken heart can't be that bad."