Nr. 37

En kärlekshistoria.

En film vi aldrig såg.
En Aprilnatt för så länge sedan.
Två vänner i natten som bråttades på skoj för att få vara nära. Han var så mycket starkare än mig. jag öppnade mitt fönster. Natten luktade vår.
Vi pratde om allt. Vi skrattade.
Jag fascinerades av hans sätt att prata.
Timmar flög förbi. Vi ville inte sova. Vi ville inte att det vackra skulle ta slut. Som en förtrollning som vi var rädda att bryta. Den natten var förtrollad.
Efter miljoner timmar och ett okänt antal bråttningsmatcher var vi äntligen tillräckligt nära. Ingenting skulle kunna kommit imellan oss. Våra ansikten var vända mot varandra. Jag tror att han höll om mig. Mina läppar var i samma höjd som hans hals. I hans famn kände jag mig trygg. Jag lät mina läppar nudda hans hals. Först på skoj. Han var så kittlig på halsen. Med det busiga gick över till allvar när mina läppar försiktigt mötte hans i en första kyss. Trevande, osäkert, fantastiskt. Perfekt.

Den 19 April 2009 såg vi hur natten blev till dag. Tillsammans. Innan vi somnade nära.

Alla kärlekssagor får inte vackra slut. Inte denhär...
Nr. 37