3.4.10

Nr. 24

Dagen då jag promenerade 6 km med en älskad syster...
...för att få äta en guldig glass.
I sol, I vårjacka, I rött hår.
Lite allvar, Massa skratt.
Torr asfalt, gula krokusar och en död fågel.
Vi begravde fågeln.
Två unga flickor som var sugna på glass och frisk luft.
Mår så jävla bra när livet får vara såhär.
Vila i frid lilla fågel.
Vi syns i himlen.

2 kommentarer:

  1. jag mår också så rent ut sagt, JÄVLA bra när livet får vara såhär. Och med dig.
    PUSS på dig! <3

    SvaraRadera