En månad. Jag var så rädd.
En månad. Jag var en liten flicka.
En månad. Jag blev modigare.
En månad. Jag blev äldre.
`Jag ser en vardag leta sig fram mellan förtjusning och sorg. Jag vågade och kan inte ångra en sekund. Tidvis har det varit ett helvete. Jag har kämpat ifrån dag ett. Ibland med gråten i halsen. Ibland med lyckorus i magen. Nu vet jag att jag kan. Jag kan stå på egna ben i en värld där ingen vet mitt namn. Mitt ibland mina dagdrömmar och min nya verklighet hittar jag sakta tillbaka till mig själv. Jag reder ut mina tankar och läker mina sår där jag vandrar de smala gatorna utan trottoarer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är modig! Och stark!
SvaraRaderaDu ska vara STOLT!!
Kram från Tizzel
Jag är så stolt över dig..
SvaraRaderaDu har varit modig... Mycket modig..
Jag ser en flicka växa för varje dag, jag ser en flicka som är större nu än då.. Jag ser en flicka som är min dotter och jag är så stolt över henne..
;o)
Du är alt go du! Tänk om du kunde göra dig kvitt snuset också. Vilken seger!
SvaraRadera:O)
du skriver så bra och det är roligt att följa dig i ditt nya land. jag vet att du växer och kommer att bli en fantastisk person.
SvaraRadera- Tizzel
SvaraRaderaDU är rar.
Kram på dig <3 ..och tack.
- Mamma
SvaraRaderaJag var livrädd. (:
Du ser inte så mycket alls för min webbkamera är trasig. Nej, men du är bäst!
PUSS <3
-Börje
SvaraRaderaDu är go' och du har rätt. Men jag kan säga att jag INTE är så "go" utan nikotinet. Usch, det är svårt men jag ska prata med mig själv om detdär (:
-Anonym
SvaraRaderaTack så mycket (: