18.9.10

Nr. 101


Jag går sönder, jag lagas. Hjärtat slutar slå, det vibrerar.
Tidvis blandade känslor. Tidvis bara tom.
Jag tror att allt blir bra.
Min skrivlust börjar komma tillbaka - så även min livslust.
Tycker mycket om Italien redan. Det är fantastiskt vackert här.
Idag gick jag ensam bland hundratals Italienare.
Jag är mindre här där ingen vet vem jag är.
Egentligen gör det mig ingenting.
Inte nu.
Ciao!

4 kommentarer: