Nr. 8

Saknar ibland men inte med hjärtat. Det har med hormoner att göra. Har varit tonåring tillräckligt länge för att kunna kontrollera hormoner. Någorlunda.

Förtjänar bättre. Efter ett så respektlöst avslut. Vad gjorde jag för att förtjäna det?

Jag vill inte ha honom kvar. Brände alla saker. Vill inte minnas. Rivde ut alla noteringar från vår tid. Plockade fram hans texter. Lät elden äta upp dem. Raderade alla bilder. -DELETE- . Det gick fort och jag kände ingenting.

Jag vill inte minnas vackra ord om kärlek. Det som sas var inte sant. Kan inte tro att man kan yttra så fina ord, mena dem och sen byta ut personen man sa dem till. Det kan inte fungera så.
Jag vill inte minnas hans händer, hans läppar, hans värme, hans hår, hans ögon. Det vackra jag såg. FALSKT. Jag vill inte hålla kvar vid någonting som inte är sant.

Jag älskade honom högt. Jag respekterade honom, mer än jag någonsin respekterat mig själv. Jag beundrade honom. Jag inspirerades av honom.

Jag älskar inte längre. Respekt är det sista jag känner. Jag beundrar Hitler mer än vad jag beudrar honom. inspiration? Haha!

Jag är inte perfekt. Svartsjuka präglde vårat förhållande. Jag var inte oskyldig. Min svartsjuka var dock grundad på fakta. Han bekräftade mina misstankar.

"Det gick fort och jag kände ingenting."